4 månader, 21/5 ♥
Idag var det fyra månader sedan jag och Alexander blev tillsammans. Helt sjukt. Kommer ihåg allt som om det var igår. När vi träffades, hur vi träffades, vart och när första kyssen var. Vilket är typiskt för tjejer att komma ihåg kan jag tänka mig men det är ändå ett litet måste för mig. Älskar att kunna tänka tillbaka till den där stunden då allt runt omkring bara försvann.
Allt började i mars tror jag, jag började umgås med det här gänget och jag kom lätt närmast Alexander men då var det bara vänskap som gällde för min del, jag hade ju inte haft pojkvän på år och dar (bokstavligen) och hade nästintill gett upp hoppet liksom. I alla fall jag kunde prata om allt mellan himmel och jord med honom. Jag som person har mycket lättare att umgås med killar än med tjejer och så har det alltid varit, även i detta fall.
Jag fick höra av hans kompisar både en och två gånger att han hade "fattat tycke" om mig, om man nu kan uttrycka sig så. Men jag brydde mig faktiskt inte speciellt mycket....då...
Efter ett tag hände väldigt mycket, gänget "splittrades"(allt är bra nu..) , dels pågrund av mig och dels pågrund av en massa annan skit. Jag började umgås med Alexander och Robin, bara. Vi kollade alltid på film och det slutade med att vi alla tre sov hos robin. Dom i varsin säng och jag på en madrass på golvet. (charmigt va, enda tjejen och hon får sova på golvet... haha) Efter ett tag fanns det ingenting annat i huvudet än Alexander, vi höll varandra alltid i handen under filmerna men ändå lite halvt i smyg för att Robin inte skulle se, en kväll när vi skulle sova, låg han och stirrade på mig och ni har väl också den känslan av att man alltid vaknar eller riktigt känner när någon tittar på en eller hur? Så kände ju jag också, han sa till mig att komma dit, jag låg ju på golvet och han i sängen. Jag satt mig upp och han lutade sig ner, och just där försvann verkligen allt. Snacka om fjärilar i magen! och gud så underbar det var.
Enda sedan dess har vi bokstavligen varit oskiljaktiga. Vi var med varandra hela långa sommaren, (dock var han sjuk i tre veckor, tror nog att det var de längsta veckorna i hela mitt liv) jag i princip bodde hos honom hela sommaren. Vi bråkar aldrig, tack vare att vi skojbråkar lite, väldigt oseriöst så blir vi aldrig ovänner på riktigt liksom, precis så det ska vara.
Jag har haft fyra underbara månader och vi har haft så många minnen tillsammans att jag inte ens orkar skriva alla. Har dom i mitt huvud och det finns inget bättre än att tänka tillbaka på allt underbart vi har gjort tillsammans innan man ska lägga sig. Då vaknar man verkligen på ett toppen humör. Alla gulliga sms man har fått finns sparade, det värmer lika mycket varje gång man går tillbaka och läser dom, påminner mycket om just dom stunderna. Dessa fyra månaderna har verkligen varit de bästa i mitt liv och hoppas på minst dubbelt så många fler.
Alexander Kevin Tobias Solberg, jag älskar dig♥
Kommentarer
Trackback
